Jag började virka för sex-sju år sen. Just då behövde jag skingra alla tankarna så min mormor lärde mig en sommar att virka. När hon väl lärt mig var jag fast. Jag virkade grytlapp efter grytlapp, fasta maskor fram och tillbaka tills det blev en fyrkant. Det blev många grytlappar, enfärgade fyrkantiga saker som lades på hög. Någon enstaka gång försökte jag mig på att virka en rund grytlapp men det slutade med att jag repade upp allt, gav upp. Förstod inte principen, jag virkade för att skingra tankarna och inte behöva tänka. Så jag virkade mina fyrkantiga grytlappar under flera år, spred ut dom bland vänner och bekanta.
För något år sen hände något. Jag virkade inte för att skingra tankarna längre, jag virkade för virkandets skull, för att få en stund för mig själv med mina tankar. Jag började virka rosor och efter rosorna började det gå utför. Det blev mormorsrutor som blev dukar som blev allt möjligt. grytlapparna hänger fortfarande med men dom är inte längre bara enfärgade och fyrkantiga.
Så det här är jag och mina virkade tankar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar